My first five years I knew of three emotions happy, sad and angry .The only feeling that I dared show was happy.
Of course, I had more emotion but I tried to suppress as much as now joined. They felt dangerous and illegal.
I craved that everything would be fine and that my life could be manageable.
My teacher in primary school called me "little ray of sunshine"hence the name. Naturally, I wanted to be a swallow a bird that could fly.
Fly Away.
I grew up and studied at kulturvetarlinjen at Umeå University , all in all it was 148 points. At 25 - years old protested my body.
Studying and working full time was too much, the equation was no longer together and my body crashed.
Boring story with a collapsed immune system with one complication after another. But I survived.
Once this was fixed, I thought it was just to continue as before.But!
Could not I could very little and became final for nothing! My frustration grew I needed to learn to take care of my soul Ochs.
Cool!
Today I have a whole gallery of emotions and among them are to be "angry"! Anger can give force and energy and feel like a purge if it is properly channeled.
I'm not super good but it is moving forward.
I have a lot to be thankful for: One is that I did not become bitter. The second is that I have not been bad, at least not intentionally malicious, I am therefore not a sadist.
I have been blessed with finding gold edges here and there in my life.
I would no longer be a cool and fly away, I want to live and think that it is too late Never operate.
Vem är "Solstrålen"/Zinnia?
Mina första fem år viste jag om tre känslor glad, ledsen och arg. Den enda känslan som jag vågade visa var glad.
Naturligtvis hade jag fler känslor men de försökte jag trycka undan så gott det nu gick. De kändes farliga och förbjudna.
Jag längtade efter att allt skulle bli bra och att min livssituation kunde bli hanterbar.
Min fröken i lågstadiet kallade mig "lilla Solstrålen"därav namnet. Själv ville jag vara en svala en fågel som kunde flyga.
Flyga bort.
Jag växte upp och läste på kulturvetarlinjen på Umeå Universitet allt som allt blev det 148 poäng. Vid 25- årsåldern protesterade min kropp.
Att läsa och arbeta heltid blev för mycket ekvationen gick inte längre ihop och min kropp havererade.
Tråkig historia med ett havererat immunförsvar med den ena komplikationen efter den andra. Men jag överlevde.
När detta var fixat trodde jag att det bara var att fortsätta som innan.Men!!!
Det gick inte jag orkade mycket lite och blev slut för ingenting! Min frustration växte jag behövde lära mig att ta hand om min själ ochså.
Tufft!
Idag har jag ett helt galleri av känslor och bland dem finns att vara "Arg"! Ilska kan ge kraft och energi och kännas som ett reningsbad om den är rätt kanaliserad.
Jag är inte superduktig men det går framåt.
Jag har mycket att vara tacksam för! Ett är att jag inte blivit bitter. Det andra är att jag inte blivit elak åtminstone inte uppsåtligt elak, jag är alltså ingen sadist.
Jag har begåvats med att hitta guldkanter lite varstans i mitt liv.
Jag vill inte längre vara en svala och flyga bort! Jag vill leva och tänk att det är alldrig för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar